"Jag är glad att jag gjorde de val jag gjorde"

Veteranen om skadorna, framgångarna och stroken i Bröndby

Av
Markus Celander

SKÅNE. Smällar får alla fotbollsspelare, men för Jon Jönssons del har de påverkat hans fotbollskarriär.
– Jag går inte och grämer mig, men är det något jag önskar när jag ser tillbaka så är det att jag fått vara frisk och hel i högre grad än vad det blev, säger han.

Allsvensk premiär 2017. Jon Jönsson, mittback i Elfsborg, får en smäll på okbenet och tvingas lämna planen efter en kvart. Den senaste i en lång rad smällar under flera år. Men Jon Jönsson tonar ned.

– Jo, visst. Jag har drabbats. Men nu är det som det är.

Kontraktet med Elfsborg sträcker sig denna säsong ut. Men han har inga planer på att trappa ned.

– Jag har inte känt mig så här frisk i kroppen på länge, säger 34-åringen, som nu förhandlar med klubben om förlängt kontrakt.

Redan som 15-åring debuterade han i IFK Hässleholms A-lag. Han togs ut till ungdomslandslaget, där hans aggressiva spelstil väckte intresse hos utländska klubbar. Under en turnering med ungdomslandslaget i England tog hans favoritklubb, Tottenham, kontakt med honom i hotellobbyn.

– Jag visste att det fanns andra klubbar som visat intresse, Wimbledon, Feyenoord, men Tottenham, det kändes stort.

Det blev dock bara ett år i den engelska toppklubbens U17, U19 och reservlag. Trots uppmuntran från ledningen att fortsätta, så ville 17-årige Jon Jönsson därifrån.

– De förstod inte hur jag resonerade. Spelmässigt hade det gått bra, men utanför fotbollen trivdes jag inte. Jag hade inget umgänge, och eftersom jag spelade i tre lag var jag ledig max en dag i veckan.

Har du ångrat att du lämnade?
– Nej, aldrig. Jag är glad att jag gjorde de val jag gjorde.

I stället blev det Malmö FF. En klubb han fortfarande känner starkt för, trots att hans sista tid där blev strulig.

– Jag var 21 år, och då är man inte så stark när man har dåvarande sportchefen Hasse Borg framför sig och ska diskutera kontrakt. Vi ville båda förlänga, men jag ville att de skulle ta det genom min agent. Men de struntade de i och menade att de hade ett muntligt avtal med mig. Det kunde jag inte acceptera.

Det slutade med förlikning, och en process som i slutänden skulle kosta Jon Jönsson 300 000 kronor. Och i stället för spel i MFF lånades Jon Jönsson ut till Landskrona BoIS.

– Jag trivdes i MFF och med staden. Men det är historia nu. Jag är inte långsint, och själva klubben har ju inte gjort mig något. Och jag gillar Hasse Borg. Och inställningen i MFF. Vinnarkulturen sitter i väggarna, den finns där naturligt. Man gör sig inte till, utan spelarna där blir uppfostrade så, från de yngsta lagen och uppåt. Jag kan sakna det i övriga Sverige.

Efter en första kort sejour i Elfsborg blev det några skadedrabbade säsonger i franska Toulouse och danska Bröndby.

I Bröndby kunde det slutat riktigt illa. Det var 2008 och Jon Jönsson hade kommit samma år till klubben.

– Jag fick en stroke. På en träning kolliderade jag med målvakten. Jag mådde illa efteråt, vi trodde att jag fått en rejäl hjärnskakning. Men jag blev inte bättre, jag fick problem med synen, och en morgon kort efter ramlade jag ihop när jag klev ur sängen. Jag hamnade på sjukhus och de trodde att det kunde vara kristaller i öronen, men det visade sig vara proppar i lillhjärnan som jag fått av smällen.

Han blev lugnad av läkare, som menade att han fixade detta – han var ju ung, frisk och vältränad.

 – Dessutom sa de att det hade varit värre om propparna suttit i storhjärnan, där tal och intellekt sitter. Nu påverkades min balans. Jag hade lite svårt att gå i början, men det var bara till att läka ut. Och så fick jag äta Waran under några månader.

I media rapporterades det först om att Jon Jönsson fått en svår hjärnskakning. Sedan hette det att han fått en inflammation på balansnerven.

– Bröndby mörkade om stroken. Jag fick inte berätta om det för någon. Klubben hade satsat mycket på mig och ville kunna sälja mig vidare. Att sedan läkarna sagt att det inte fanns någon större risk för att jag skulle få en stroke igen, tja, en sportchef kanske inte har så lätt att fatta det. Ser han ordet ”stroke” efter en spelares namn så stryks antagligen den spelaren från intresselistan.

Sedan 2010 är Jon Jönsson en av Elfsborgs viktigaste kuggar. Två SM-guld har det blivit med klubben och Jon Jönsson berättar att han känner sig hemma i rollen som en av de äldre, rutinerade i laget, som hjälper de unga lagkamraterna.

Han och hans familj har rotat sig i Boråstrakten, och någon tillbakaflytt till Skåne ser det inte ut att bli inom den närmaste tiden.

– För några år sedan hade det varit självklart för oss att säga att vi skulle flytta tillbaka. Men nu har vi två barn som vuxit upp här och går i skolan, och vi har byggt ett hus utanför Borås. Vi får se i framtiden, när barnen vuxit upp.

En skade- och olycksdrabbad karriär till trots, så är Jon Jönsson nöjd med hur allt blev.

– Det är inte många som stoltserar med tre SM-guld, och jag har fått spela med många bra fotbollsspelare, både här hemma och utomlands.
Vad ska du hitta på när du ställt fotbollsskorna på hyllan?
– Jag har flera idéer. Jag vill gärna fortsätta arbeta inom fotbollen, kanske som scout. Tränarbiten har aldrig satt sig i mig.

PERSONLIGT

Namn: Jon Jönsson.

Ålder: 34 år.

Bor: Utanför Borås. Kommer från Hässleholm.

Familj: Hustru Rebecca, sonen Loah, 8 år och dottern Holly, 4 år.

Gör: Fotbollsspelare, mittback i Elfsborg.

Höjdpunkter i fotbollskarriären: ”De tre SM-gulden, med MFF 2004 och med Elfsborg 2006 och 2012. Festen runt omkring de segrarna är oslagbara.”

Publicerad 14 April 2017 08:00

Lokaltidningen Höganäss nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag