Fogdö: "Jag blev fly förbannad och körde hem direkt"

OS. Femma i ett OS och biljetter till Tre Kronors OS-final samma kväll. Rätt många skulle vara nöjda med det. Thomas Fogdö, däremot, tjurade ner sig, satte sig i bilen och körde raka vägen hem hela natten.

Av
Christoffer Ekmark

– Jag kände ju att jag kunde ha tagit guld. Idag kan jag skratta åt det, men minnet sitter kvar, säger Fogdö som numera arbetar som konsult och föreläsare med prestationsutveckling som fokus.

Thomas Fogdö var i början av 1990-talet en av Sveriges främste utförsåkare. Han hade bland annat tagit flera segrar i världscupdeltävlingar och vunnit slalomcupen. Men den 7 februari 1995 föll Thomas under ett träningspass, vilket skulle förändra hans liv dramatiskt. Fallet var så illa att han bröt ryggen och blev förlamad från midjan och neråt.

Den egna alpina karriären störtdök, men efterhand hittade Fogdö nya livsstigar att trampa på.

Idag arbetar han fortfarande inom elitidrotten, men då som personlig rådgivare till utövare i alla möjliga sporter. Bland klientelet finns flera skånska atleter.

– Jag är ofta i Skåne och arbetar, men jag kan inte säga med vilka eftersom jag har tystnadsplikt. Generellt jobbar jag med prestationsutveckling och prestationens psykologi. Hur gör man sitt bästa? Gör man sitt bästa är man enligt mig en vinnare.

Hur kommer det sig att du valde det spåret och inte en satsning inom handikappidrotten? Jag misstänker att du fått den frågan ett par gånger förut…?

– Frågan har dykt upp. Både en och tusen gånger. Det enkla svaret är egentligen tjurskallighet. När olyckan skedde och jag förlikat mig med att det över huvud taget hade hänt agerade jag som en barnslig treåring och vägrade göra det som förväntades utav mig. Jag valde en annan väg.

Vilken typ av idrottsmänniskor är det du jobbar med?

– Jag är verkligen en allätare och tycker om att lära mig hur det fungerar inom alla idrotter. Det kan vara allt från bangolf, orientering, motorsport och ridsport.

Och om det handlar om prestationer i allmänhet borde väl även näringslivet vara intresserade?

– Ja, så är det. Ramudden är ett Skånskt företag som jag arbetar med kring sådana bitar. För idrottare kan det handla om att arbeta för en prestation som ska vara toppad under ett OS. Företagare och personal har sitt eget OS i helt andra sammanhang och det kanske inte går att koppla ihop. Eller så gör det det…?

Vinter-OS står inför dörren. Vad har du själv för minnen från de sammanhangen? 1994 i Lillehammer var du ju ett av de stora svenskhoppen?

– Mitt första OS var faktiskt i Albertville 1992, det var sista året man körde sommar- och vinter-OS samma år. Då blev jag femma efter två bra åk, jag var helt enkelt bättre och var nöjd med min egen prestation – då. 94 i Lillehammer däremot…, säger Fogdö och biter sig i läppen.

– Det var roligt ur ett psykologiskt perspektiv. Jag kom dit i riktigt bra form både fysiskt och mentalt. Det var min stora OS-chans.

Men?

– I Lillehammer var det detta år rejält kallt vilket gjorde snön väldigt greppig. På toppen där det var som brantast hade personalen vattnat banan vilket gjorde det halt i de fyra första svängarna. Jag tänkte att jag minsann inte skulle köra bort mig och såg därför till att skidorna var riktigt vassa. I flera test kändes det kanon.

Starten gick.

– Det gick kanonbra de fyra första svängarna. Problemet var ju att det återstod 70 med helt annat underlag.

– Jag minns hur jag kom till mellantiden halvvägs och kände hur kroppen var helt slut. Det var en plåga. Jag kom i mål på 13-14 plats efter första åket och det var enormt frustrerande eftersom det helt och hållet var mitt eget fel.

Så du anpassade skidorna annorlunda till det andra åket?

– Ja, men då kom nästa nackslag. Bara några sekunder in fick jag in en käpp mellan de olika skydden i ansiktet och slog sönder glasögonen. Sikten blev halvrisig – vilket naturligtvis påverkade åkningen. Ändå blev det ett hyfsat åk och jag körde upp mig till en femteplats totalt. Trots två riktiga skitåk! Med normala åk hade jag tagit medalj – förmodligen vunnit OS-guld.

Reaktionen?

– Jag blev fly förbannad och körde hem direkt. Jag hade biljetter till OS-finalen i hockey samma kväll, men tjurade ihop totalt.

DEN OS-finalen där Tre Kronor slog Kanada på straffar, “Foppa” showade och Salo blev kung?

– Japp…

Grämer du dig fortfarande för den där dagen som hade kunnat bli så magisk?

– Nej. Man gör beslut och ibland blir det fel. Det måste man acceptera.

Vad känner du inombords när det nu är ett nytt OS på gång och svenska idrottare står där på startlinjen? Lider du eller njuter du?

– Både och. Man vet att den där chansen bara kommer vart fjärde år. Allt som byggs upp runt omkring är så inspirerande och jag försvinner tillbaka i tiden när sändningarna startar. Är man då idrottsintresserad blir det en högtidsstund.

Publicerad 09 February 2018 03:30

Lokaltidningen Höganäss nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag