Missa inte:

Susanne Gyllenlöf

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

HELSINGBORG/ HÖGANÄS. Hon tecknar med vax på väggarna. Hon klonar sin mormors skor och visste inte vad galleri var när hon började på konstskola. Nu är Josefine Axelsson aktuell med en offentlig skulptur i Höganäs. Virkade filtar på en granitbänk. Blomformerade pelare som sträcker sig mot himlen och ett par prydligt parkerade skor. Så ser Höganäs nytillskott bland de offentliga konstverken ut. Kreerat av Josefine Axelsson i Helsingborg. Med en baktanke. Tanters revansch
– Jag har velat skapa en möjlighet för människor att mötas. En plats där man även kan vila benen eller samtala med okända. Där man inte bara bjuder fint, utan där alla är välkomna. Det började i december 2008 när Josefine Axelsson drog i gång en insamling av virkade rutor. Hon tog allmänheten till hjälp och fick in drygt 500 stycken, vilket blev startskottet för resan från ett hantverk till ett annat. – Även om jag själv inte har utövat det så har handarbete funnits med mig under hela livet. Och det har skurit i hjärtat att se saker slängas och bli nedvärderade till skvallertantsprojekt. Jag ville ge handarbetet revansch och samtidigt var det viktigt att få med höganäsarna själva i processen. Tankar kring delaktighet och generositet är för mig en viktig del när jag arbetar med konst i det offentliga rummet .
Inga raka streck
Från garn till vad som blivit hennes konstnärliga signum; brons, har gått via Bergmans Konstgjuteri i Stockholm. Men att Josefine Axelsson överhuvudtaget stack näsan i konstsfären var långt ifrån en självklarhet. – Min morfar var möbelsnickare så jag var ofta hos honom där jag svarvade och gjorde små figurer och byggde landskap av häftmassa. Men förutom det hade jag inga planer i någon skaparriktning. Jag hatade bild i skolan, det jag ville hålla på med var musik. Men under gymnasieåren blev hon kompis med elever på bildlinjen. Och nyfikenheten vaknade till liv. – Jag tror det var ett slags begär som föddes i mig och fast jag aldrig kunnat teckna så kämpade jag ihop en ansökan till konstlinjen på Munka Ljungby folkhögskola. Och underbart nog kom jag in.
Barndom tillbaka
Då visste hon inte vad ett galleri var. – Jag visste egentligen inte ens vad konst var, så jag befann mig plötsligt i en helt främmande värld, där alla uttryck kändes som hieroglyfer. Jag hade ångest för hur jag skulle klara av det. Men så klev bronsgjutning in på schemat och med det även modellvaxet som ingår i den processen. – Det var jag. Barndomskänslan av att sitta och trycka i häftmassan kom tillbaka. Jag hade hittat ett material jag älskade att arbeta i och trots att det gått 20 år tycker jag fortfarande lika mycket om det och har genom det utarbetat mitt eget sätt att teckna, säger Josefine Axelsson.

Publicerad: 16. maj 2010 00:18

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare