Ethel Sjöberg får körer i Höganäs att sjunga med humorns hjälp

Av
Mette Mjöberg Tegnander

HÖGANÄS. Hon har gjort en lång resa från att ha varit strikt bunden till det klassiska till att i dag våga lämna noterna och skriva egen musik.  Ethel Sjöberg leder flera körer i Höganäs kyrka och har ständigt nya projekt på gång.

– Sång är så personligt. Det sitter långt inne i oss. Det kan vara obehagligt att höra sin egen röst i början, säger Ethel Sjöberg.
Hon leder i dag alltifrån barngrupper med de yngsta till körer för personer upp emot 70-årsåldern.
Hon beskriver sig själv som en hård körledare med höga krav, men med mycket humor.
– Det är jätteviktigt att använda sig av humor och få folk att våga släppa loss och göra bort sig. Sedan tycker de ju att det är otroligt kul när jag ibland gör bort mig, säger hon.

”En fin gemenskap”
I Höganäs leder hon bland annat grupperna Vox Nova och Vox Regine.
– I min damkör Vox Reginae finns det en väldigt fin gemenskap. Det är också  att damerna tar ned mig på jorden, när jag exempelvis är uppstressad över någon stor konsert. Då säger de till mig att lugna ned mig och skrattar åt mig, säger hon.
Ethel Sjöberg flaggar för att människor i olika åldrar ska närma sig varandra genom musiken.
– Vi har många konserter där alla sjunger tillsammans, oavsett ålder. Men under repetitionerna kräver de olika åldersgrupperna olika saker, så då får de repetera på olika håll. Barnen behöver kortare pass så att de orkar tlll exempel, säger hon.

Skriver själv
Musiken har alltid funnits i Ethel Sjöbergs Liv. Hon växte upp i en musikalisk familj och i dag arbetar både hon och syskonen med musik på olika sätt. Men att skriva egen musik var inget hon hade i åtanke i första hand. Dock märkte hon under sitt arbete med barnkörerna i Höganäs Kyrka att det oftast var svårt att hitta bra material.
– Det kan vara jättesvårt att hitta bra låtar. Texterna kan var jättesvåra och jag tycker själv att barn ska få sjunga på sina egna villkor, säger hon.
Men mest avgörande för hennes musikskapandet var ändå ett samarbete med musikern Edo Bumba från Kongo som hon träffade genom musiken.
– Vi fann varandra direkt och bestämde oss för att börja jobba tillsammans. Vi gjorde en konsert ihop och sedan fortsatte vi med att spela in en skiva med mina barnkörer som hette

”Tänk om jag hade vingar”.
Meningen var att samla in pengar till ett barnhem Kongo-Kinshasa genom inkomsterna från skivan. Men det ledde även till att Edo Bumba föreslog att Ethel Sjöberg skulle skriva en ny text till en av låtarna på skivan, och så blev det också.
– Edo Bumba har varit som en propplösare för mig. Jag hade aldrig skrivit musik innan, säger hon.
Hon och Edo Bumba har fortfarande mycket kontakt och hennes barnkörer hoppas att få samarbeta med honom igen.
Skolades i Stockholm
– Sedan har jag ju fördelen att jag kan testa mina låtar på mina olika körer. Ibland ändrar jag exempelvis stämmor efter att jag insett att det inte passar, det blir väldigt levande material, säger Ethel Sjöberg.
Som 20-åring kom hon in på Kungliga musikhögskolan i Stockholm och skolades i piano och sång.
– Jag var oerhört notbunden. Men i dag har jag vågat lämna noterna lite mer och har ett friare sätt att förhålla mig till musiken, säger hon.
Men hon förklarar att det också är en utmaning att stå för sin egen musik.
– Det var jätteläskigt första gångerna vi skulle spela min musik, man kände sig lite naken, säger hon och skrattar.

Några snabba till Ethel Sjöberg

Vem är din musikaliska förebild? – Bach är ju som en gud inom musiken. Sedan är Erik Eriksson en fantastisk körledare och kördiregent. Han har varit stor inspiration. Men inom sången så är det faktiskt den fria klangen, när man hör en röst klinga fritt utan några hämningar. Men all musik som berör är väsentlig. För mig kan det vara allt från visa till jazz. Vilket instrument skulle du varit? – En gammal harpa med långa härliga strängar haha.

Publicerad 07 October 2011 11:00

Lokaltidningen Höganäss nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag