Kjell Cronert tycker att volontärerna i Viken tillsammans har åstadkommit något bra.

Kjell Cronert tycker att volontärerna i Viken tillsammans har åstadkommit något bra. Foto: Joel Winqvist

Sista hvb-hemmet stänger – då avslutas Välkommen till Viken

Kjell Cronert har skrivit bok om insatsen för ensamkommande

VIKEN/KULLABYGDEN. Siste mars stänger kommunens enda kvarvarande hvb-hem. Då avslutas också det ideella stödnätverket för ensamkommande, Välkommen till Viken. Nu har volontären Kjell Cronert skrivit en bok om tiden som har varit.

När flyktingvågen kom för några år sedan öppnade ett antal frivilliga sina famnar och startade nätverket Välkommen till Viken. Ett sätt att stötta ensamkommande ungdomar som kom till orten och få dem att känna sig välkomnade.

Initiativet engagerade invånare på orten, även om det fanns de Vikenbor som motsatte sig initiativet. Kjell Cronert har varit en av de mest drivande i nätverket.

– Först och främst lyckades vi skapa en bra gruppharmoni genom våra olika aktitivteter, säger han och berättar om utflykter till Liseberg, minigolfbanor, fotbollsplaner och andra ställen.

Det är ganska snabbt jobbat, om man får säga det själv

Flera har kommit varandra nära, och volontärerna har fortfarande god kontakt med flera av de ensamkommande killarna i kommunen. Och genom olika insatser fick man in pengar som kom projektet till godo.

– Vi lyckades samla ihop 150 000 kronor genom Välkommnen till Viken, säger han om insatsen som också, förutom ren och skär stöttning, handlade om att hjälpa ungdomarna med kläder, utrustning och andra praktiska prylar.

På Kjell Cronerts vardagsrumsbord ligger boken han skrev på tio dagar.

– Det är ganska snabbt jobbat, om man får säga det själv, säger han med ett leende.

Boken handlar om hans syn på tiden med volontärprojektet. Dess titel skvallrar om hur hans summering av den här perioden ändå ser ut. "Vi lyckades... men misslyckades" lyder den.

– Inte i tillräckligt hög utsträckning tycker jag att kommunen, och vi i viss utsträckning, har lyckats skapat integration, säger han och förklarar att det finns ett jobb att göra i att i högre grad än hittills sammanföra flyktingungdomar med etniska svenskar.

Boken har han fått tryckt gratis och den ges ut i 50 exemplar. Överskottet från försäljningen ska gå till de familjer som helt ideellt tar hand om flyktingungdomar i kommunen. Minimumpriset för att köpa boken är 100 kronor. Sedan är det upp till varje köpare hur mycket man vill betala för sitt exemplar, förklarar han.

När mars månad övergår i april kommer det inte längre finnas något hvb-hem kvar i Höganäs. Då stänger det sista hemmet, som funnits i Viken. Det innebär även att nätverket Välkommen i Viken avslutas.

– Samlingspunkten som funnits i drygt två års tid finns nu inte längre kvar, säger Vikenbon som menar att det är naturligt att det blir så här.

Nätverket har omkring 35 000 kronor kvar, pengar som även dem kommer att gå Kullafamiljer som tar hand om ensamkommnande unga tillgodo.

– De som tar hand om killar som har fyllt 18 år och som ska utvisas från Höganäs kommun, menar han.

Även kyrkan har spelat en viktig roll i engagemanget för de ensamkommande, berättar Vikenbon som själv är engagerad i församlingen.

Även kyrkan har spelat en viktig roll i engagemanget för de ensamkommande, berättar Vikenbon som själv är engagerad i församlingen. Foto: Joel Winqvist

Även om just Vikennätverket avslutas så fortsätter det ideella engagemanget för flyktingar i bygden. Satsningen Välkommen till Kullabygden ska samla volontärer i hela kommunen. Men det blir utan Kjell Cronerts medverkan. Vid snart 77 års ålder har han bestämt sig för att ta det lugnare framöver. Tiden räcker inte till och han känner att han har gjort sitt på det här området.

– Skälet till att jag har gjort mitt är att jag i vissa avseenden kanske är lite för besviken, lite för pessimistisk inför framtiden. Därför tycker jag att nya människor ska ta över.

... upprepar man sig för mycket om olika saker blir man tjatig

Han har i perioder varit en vass kritiker av Höganäs kommun. Kontentan av hans kritik kan sägas vara att han inte anser att man har tagit hand om de enskilda ungdomarna på bästa sätt.

– Jag är mycket ledsen för det.

Ibland har de återkommande bataljerna gjort att han i stunder blivit trött på sig själv, erkänner han.

– Jag har nog trampat över i den bemärkelsen att upprepar man sig för mycket om olika saker blir man tjatig, säger han.

Men, striden har alltid haft ett tydligt mål, menar han.

– Det viktigaste har, trots att jag ibland inte har kunnat hålla pennan i styr, varit de ensamkommande flyktingarna.

Publicerad 20 March 2018 07:00